För ett par år sedan pratade alla om “Web 2.0″.
När folk runtomkring sig pratar om ett begrepp som om det vore självklart att alla vet exakt vad det betyder och man själv inte fattar (trots att man ägnat ungefär halva sitt liv åt att ta betalt för sin kompetens i IT-branschen), då räcker man inte upp handen och frågar “öh du, vad är det du pratar om egentligen”. Istället sneglar man på bordsgrannarna som verkar förstå och tänker “äh, det är nog bara jag som inte fattat”.
Nu har det gått ganska lång tid. Och det slog mig idag att jag fortfarande inte fattar vad “Web 2.0” är. Och då hade jag ändå lyssnat på presentationer där höga chefer stod och sa att Web 2.0, det är framtiden!
Jag är en tekniker. Jag vill förstå.
Idag kan man inte öppna en tidning/nyhetssida/blogg utan att läsa om nåt som kallas för “molnet” eller “The Cloud“. Alla pratar om det. Det nämns i ledningsbrev på intranät. Löpsedlar. you name it!
Men vad är the cloud? Vad är det som är nytt? Outsoucade tjänster har funnits i många år. Redundans och high availiability är ju inget nytt. Webb-baserad tjänster är ju inte heller nåt som nån kom på under påskhelgen 2009.
Jag erkänner. Jag fattar inte!
Uppdatering: Det är tydligt att fler än jag ifrågasätter eller inte förstår. Det känns skönt.
Jag gillar den här definitionen. Och härmed lovar jag mig själv att rätta alla som använder moln-begreppet på ett sätt som inte stämmer med denna definition (cred: IDG):
Du äger varken hård- eller mjukvaran, och till skillnad från vid vanlig outsourcing, finns ingen särskild utrustning dedikerad enbart till ditt företags system. Du kommer åt leverantörens system över Internet på ett – på något vis – säkert sätt. Och för denna åtkomst betalar du ett abonnemangspris, som ökar eller sjunker beroende på hur ofta du drar nytta av leverantörens system.
